söndag 21 augusti 2011

Bebis bebis bebis...

Nästan alla i vår omgivning vet nu att vi har försökt skaffa barn i snart 1 år.
Det går ju inte så bra eftersom jag inte är gravid....

Min mens va en vecka sen och jag var så glad...jag hoppades verkligen att nu var jag gravid, men igår (när vi va på släktträff) så fick jag min mens och jag bröt ihop totalt.
Mattias hatar när jag gråter och vet inte vad han ska göra, stackaren. Jag satt ute på trappan och grät och ringde min älskade mamma. Jag vet att man inte kan styra över allt och jag HATAR orden : Det kommer! Hatar hatar hatar dem. Jag vill inte vänta längre...

Jag har börjat rida och hjälpa grannen med deras 3 hästar och ett litet föl. Så om jag blev gravid nu så vore jag kanske tvungen att sluta rida. Och det vill jag verkligen men samtidigt vill jag ha barn så gärna. VI vill ha barn så gärna. Hjärnan och hjärtat funkar inte riktigt där...

Jag vet att jag inte är den enda som får "vänta" på min bebis men det käns så hopplöst ibland. Önskar jag kunde stanna hjärnan och blockera vissa saker...

Hatar att göra Mattias besviken varje månad, han har slutat hoppas...
önskar jag kunde göra det också...

Jag spådde mig i januari (jag vet att man inte ska ta allt på orden) men hon kände två själar väldigt närvarande och väldigt villiga att komma ner...hon sa att det skulle gå snabbt att bli gravid... jag vet att man inte ska hänga upp sig på sådant...och jag vet också att allt sådant gör att det tar längre tid...men va fan...

Jag har ett så bra liv och jag är så glad för det...jag har mycket mer än vad jag önskat mig.
Jag har världens bästa sambo som jag älskar sååå mycket, fina hundar, fint hus, bra bilar, fast jobb och mat på bordet. Jag får rida finaste Robin och umgås med hästarna hur mycket jag vill vilket är väldigt läkande för mig!!
Jag borde inte tycka att det är orättvist men det känns som alla andra bara ploppar ut barn överallt...eller blir gravida och gör abort...hur orättvist är inte det?? De vill inte ha det som jag så gärna vill.... Fan vad jag hänger upp mig...

Min mamma fick vänta många år på min bror efter mig...men då hade hon iaf mig och visste att hon kunde få barn.... Åhhh vad jag har ältat nu...

Nu ska jag gå och lägga mig och ta nya tag för en ny jobbvecka !!
Ska överraska grannen med nya schabrak till hästarna med deras namn på imorn :)

Pöss pöss på er!
//Tina

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar